61. Ingen människa är en ö - Sture Linnér. 166 sidor.
I denna bok har Sture Linnér skrivit om att antal människor som han har mött, som alla nu är döda. Men de hade alla skillnader och olikheter mellan varandra men de hade detta gemensamt - de ägde en inre kraftkälla som gav dem viljan och förmågan att gå ur sig själva, sprida värme och ljus omkring sig, få andra att växa. Och de ägde även något gemensamt - en inre rikedom, en andlig storhet, ett lungt vilande i sig. Några av personerna han mötte är syskonen Scholl i München under andra världskriget, de två kämpade mot Hitler och nazistregimen, genom att dela ut flygblad men de två blev tyvärr avrättade. Dag Hammarskjöld, som Sture jobbade med i New York - "Väl i planet satte Dag och jag oss bredvid varandra, spände på oss säkerhetsbältena och väntade på att planet skulle börja rulla igång. Dag lade sina långa ben i kors, den ena foten vippade upp och ned. Jag visste sen gammalt att det var ett säkert tecken på nervositet hos honom och frågade vad han tänkte på. "Att vi kanske gör dumt i att båda resa iväg från Leopoldville. Så labil som situationen är här kan ju vad som helst hända när som helst". Jag svarade med detsamma att jag gärna stannade kvar, eftersom jag nyligen träffat samman med Tshombe ett flertal gånger utan att komma någon vart med honom. Dag såg lättad ut. Jag spände av mig säkerhetsbältet och trappan rullades fram på nytt. Dag föjlde med mig mer på plattan. Bad mig om något. Så tog han några älgkliv tillbaka upp i planet, vände sig om, vinkade farväl och försvann." Sture skriver även om hans grekiske chafför, en flyktingflicka i Kampuchea under Pol Pot- väldet, Allan Edwall och många andra.
Men en man som Sture mötte som jag gillar väldigt mycket var Albert Einstein. Han mötte honom på Princetonuniversitetet. Sture satt på en bänk i den vackra parken och på andra änden av bänken satt en lurvig gubbe, lite sjaskig klädd. Helt plötsligt kom det en liten flicka springande till den gamle och frågade om han ville hjälpa henne med hemräkningen, som han tydligen gjort fler gånger. Han log och sa att han iallafall ville försöka. Det gick från början inte så bra för honom men efter ett tag lyckades de två att lösa talen tillsammans, han drog en suck av lättnad och flickan gick iväg till sin skola nöjd. Sture sa -"Förlåt att jag säger vad Ni troligen fått höra många gånger: Ni är otroligt lik Albert Einstein!" -"Jag är Albert Einstein!" kom svaret, och så berättade han öppet och vänligt hur han, som utan tvekan kunde uppbygga sina studenter med meterlånga ekvationer på svarta tavlan, varje morgon övade sig i multiplikationstabellen för att inte villa bort sig i sådana operationer som 7 x 9 eller 8 x 6."
Denna Sture Linnér har gjort mycket i sitt liv och i denna bok berättar han om några av de saker som han varit med om. Sture var en FN- diplomat och docent i grekiska, vilket gjorde han till Sveriges främsta kännare av grekisk kultur. Boken är sjukt bra och man vill ju själv ha träffat alla dessa kända och okända människor. Jag är lite avundsjuk, faktiskt!